Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
114.
Det lät som när man fingret fuktadt stryker På kanten
af ett glas och blir nervös, Ett sus, liksom när lof
för vinden ryker Och nattens regnskur hotar bryta
lös. Ostraffadt ingen ned bland skuggor dyker, Om
man också ej är superstitiös, Hur käckt för andens
fortbestånd man strider, En téte-ä-téte med andar
ingen lider.
115.
Han stirrade, med öppen mun, men stum, Ty skräck
plär hejda hvad vi säga ämna, Men eloquensens port på
gafvel lemna, Som sökte sig en väldig svada rum. Allt
närinre ljudet kom, det stilla, jemna, Förfärligt för
ett dödligt tympanum, Och öppen stod hans mun (som jag
sagt förr). Hvad öppnades derefter? Jo - en dörr.
116.
Den öppnades, med knarr, på samma vis Som helvetets.
DLasciate ogni speranm Voi clientraieh Lika hemskt
precis Som Dantes rima, eller denna stanza, Som -
men hvem skildrar väl en sådan kris? Mot skuggor kan
ju ingen sig förskansa? Emot en vålnad hvad är kött
och blod? Och mod är annat, det, än öfvermod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
