Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
117.
Nå, dörrn sprang upp, visst icke häftigt, men Som
måsen långsamt sina vingar skakar, Samt blef, i
stället för att slå igen, Halföppen stående på sina
hakar, Och långa skuggor föllo på vår vän Don Juans
ljus uti hans begge stakar; Och dunklare än dunklet
Utanom Svartbrödramunken i sin hufva kom.
118.
Don Juan skalf, liksom sistliden natt, Men dess
emellan tänkte han sig sakta Den hemska synen som
ett bländverk platt, Som det var nesligt att med
skräck betrakta. Nog borde kropp och ande lyckas,
att En ande utan kropp dessutom magta, Så snart de
trädde upp förenade, Som han på goda skäl förmenade.
119.
Hans skräck vardt harm, och (har man sett på maken?)
Han reste sig, gick fram - . och skuggan vek.
Vår hjelte, ifrig att få ljus i saken,
Förföljde modigare strax, men blek,
Besluten att ta fast den svarta draken,
Om han så stupade på denna lek;
Gestalten åter ryggade, och hötte,
Men stod som sten, när han mot väggen stötte.
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. V.
<23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
