Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. V. A. Strandberg (Talis Qualis) En literaturhistorisk studie af E--d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
blifvit religiöst stämd af det högtidliga skådespelet,
faller ned på sina knän och ber till den högste. Blixt
på blixt, knall på knall följer. Då uppmanar Teresa
Axel flere gånger att bedja tillika med henne. Han
nekar, »jag kan det ej, ty min bön föraktas.» - »Axel,
mfn Axel! och likväl måste du bedja.» - »Väl, så vill
jag bedja till min Gud, jag vill tillbedja - dig!» I
det samma slår åskan ned och träffar Teresa. »Blixten
hade varit mild mot henne. Öfvergången var lätt -
hjertat brast icke nu - det var brustet förut.»
När åskvädret hade slutat, låg Axel på knä vid
Teresas lik, med händerna hårdt sammanknäppta
öfver den marmorbleka pannan. »Som det tycktes,
bad han nu, den öfvergifne. Måhända med fånens
medvetslöshet. Detta var tillbedjandets morgon ... Men
hvilket tillbedjande!...» Axel hemförde den liflöses
stoft till den tröstlösa modren. Åtta dagar derefter
begrofs Teresa i den ej långt ifrån belägna kyrkan. I
sorgtåget gick en nedtryckt, blek gestalt. Denna var
Axel. »Den Eviges arm hade träffat honom, ty han
hade ljugit kärlek.» - »Hvem var den besynnerliga
varelsen, som sedan sorgtåget inkommit i kyrkan,
och sångkören, beledsagad af orgelns djupa andetag,
uppstämt Pru-dentii härliga: Nu tystna de klagande
ljuden! Hvem var hon, som så ifrigt bläddrade i en
der befintlig gammal psalm-ta ok och sedan hon funnit
den psalm hon eftersökte så rent och så ljudeligt
internerade i sången? DeV strålade en förtärande
eld i ögonen och ansigtet antog ett uttryck af
högspändaste hänförelse.» - »Det var »den galna
Johanna», som hon af folket kallades.» - »Herrens
hand låg lätt på henne, hon hade lofvat kärlek -
och till sistone varit sitt löfte trogen». När den
sorgliga akten var slut, och sorgtåget gått ur kyrkan,
närmade sig »den galna Johanna» altaret, föll ned på
knä framför Kristusbilden och bad: »Gif mig kraft,
du Marias glänsande son, att bära hvad du tillä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
