- Project Runeberg -  Samlade Vitterhetsarbeten / Femte delen /
407

(1877-1878) [MARC] Author: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. V. A. Strandberg (Talis Qualis) En literaturhistorisk studie af E--d.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

tit mig upplefva. Jag har återsett honom - hör
du honom, som åt mig gaf ett hjerta . .. och tog
det igen! Han stod ju nyss här, just här. Men han
var så blek, o! han var visst icke lycklig! Har du
öfvergifvit honom, du helige yngling med törnekronan
kring hjessan? Hvarföre gjorde du det? Han kunde ju
icke mera luta sitt hufvud mot sin Johannas axel, ty
nu är den icke mera mjuk som förr! Si, jag ber för
honom, och du var aldrig döf för en varm bön! Guds
son, du store, du onämnbare, haf förbarmande!»
–»Med hal f slutna ögon och handen för pannan gick
hon ur templet. Kyrkobetjeningen, som sett, men
icke vågat afbryta hennes andakt, tillslöt dörrarna
efter henne.» - »Vid Teresas graf, hade Axel och
Johanna återfunnit hvarandra. Hand hvilade i hand.»
»De sågo på hvarandra - som försoningen blickar på
den darrande synden.» - »De logo - som när hoppet
ler mot en fjerran himmel.» - »Men då solen följande
morgon öppnade de tillslutna ögonlocken, föll hennes
blickar på en stilla grupp. Axel stod orörligt lutad
öfver sin fordom älskades liflösa stoft - smärtan
tycktes hafva förstenat honom - och dock hade hon,
den så grymt bedragna, framstammat den befriade
andens sista sköna af-skedshelsning, till en jord,
som svikit sina dyraste löften, hon hade högt uttalat
det vackraste ordet i himmelens och jordens ordbok:
förlåtelse!» - »Fridlös irrade Axel omkring. Han
hade en gång gjort till den svartaste lögn det
heligaste på jorden, han hade hycklat - kärlek!» -
Vi ha velat utförligt redogöra för denna berättelse,
emedan den för Talis Qualis’ ungdoms diktning är
kännetecknande. Att en rik fantasi här varit verkande,
finner man nogsamt. Det är något Byroniskt vildt, som
genomgår denna berättelse, och det var skada att ej
skalden kom att göra en omarbetning deraf, hvilket lär
varit hans mening. I den af Aug. Blanche redigerade
tidningen »Nyaste Freya», 1841 och 1842, har Talis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:06:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/talis/5/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free