Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sockerängeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOCKERÄNGELN.
Häromdagen såg jag begravningskonfekt i ett litet
konditori i en utkant av Stockholm. Det var länge
sedan jag sett sådana delikatesser och jag frågade om
någon ännu köpte dessa svarta hemska karameller
med lämplig text på och förfärliga krusflorsbitar
omkring ett kors eller andra dödens symboler.
— Joo vars! Men dä förstås bara bönder, som
köper.
Jag erinrar mig begravningar hemma i Småland
under mina första år här på jorden. Särskilt ett
begravningskalas står kristallklart för mitt minne. Det
var Samuel i Utlängan som dött. Hans hustru var
förfärligt snål. På den tiden var en begravning
otänkbar utan rhenvin. Man köpte ett par flaskor av detta
kemiska preparat, som väl mest bestod av ättika. Det
kallades begravningsvin och vinhandlaren i Eksjö
hittade icke fel i sitt lager, när någon begärde
begravningsvin. Effekten var storartad. Gästerna gjorde
verkligen sura miner och verkade uppriktigt sörjande.
Men samtidigt bjöds en sockerskål omkring och det
var nödvändigt att först ta en sockerbit i munnen och
sedan dricka, ty eljest hade sorgen blivit för äkta.
Jag var väl tio år gammal och på särskild anmodan
fick jag följa mina föräldrar till sorgefesten. Min
längtan stod till karamellerna, en blandning av krita
och socker, som man kom åt efter borttagandet av en
massa svart papper i olika lager. Jag njöt på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0037.html
