Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag var redan tyst och hade stannat mitt i ett
steg.
— Lukta!! viskade han och jag luktade. Jag tyckte
att jag gick och nosade tillräckligt och njöt av
mossans dofter och den aning om terpentin man känner
i en gammal skog.
— Vanilj! viskade han och andades in genom
mustascherna med sin vanliga väsning. Och plötsligt
störtade han fram till en gran. I den granens skugga
växte ett ensamt exemplar av Skogsfruns
blomma, Epipogum aphyllum. Han föll icke på
knä men han begick denna uppenbarelse helt
sakramentalt.
Situationen och blomman, denna gracila
genomskinliga, nästan overkliga orkidé, grepo mig den gången
till tårar.
— Vet du, Albert, vad vi har hittat? Vi har hittat
Linnés Satyrium Epipogum. Egentligen borde
vi låta den stanna här, men jag måste ha den med
mig!
Och så lade han sig på knä och rörde försiktigt
omkring i den bädd av barr och blad och vardande
humus ur vilken Skogsfruns blomma höjde sin
overkliga, rörande, jungfruliga, genomskinliga gestalt.
Tolf visade mig att denna blomma icke hade rötter
i vanlig mening. Den växte upp som en dröm, som
en dikt, som ett sagolikt intakt femininum, en Maria
av ännu högre och himmelsk gudomlighet än den vi
kalla Guds moder. Den dyker upp oberoende av den
intresserade botanistens kunskaper. Man har funnit
den litet varstans men den är lika sällsynt runt hela
jordklotet. Den har hittats i Finland, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
