- Project Runeberg -  Med penna och tallpipa /
102

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök på Harön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

luktade träsprit. Jag har hela mitt liv varit rädd för
att bli blind.

Plötsligt bullrade det ombord och in kom gubben
Israel, hög och fin. Hans skägg stod rakt och hemskt
ut från hakan, rött och grått.

— Ge nu fan i lumpsamlarn, Engström och
Andersson. Kom hem till mig. Där finns kaffekask.

Vad var naturligare än att vi knallade hem till
gubben Israel. Innerst inne i köket stod käringen, ilsken och
arg därför att hon måste laga mat åt oss och samtidigt
förtjust därför att hon visste att ingen annan käring på
ön kunde laga så bra mat som hon. Gubben Israel
satt i sin säng som ett vackert bullrande åskmoln — fast
vi alla visste att han stod under toffeln. Jag föreslog
på mitt fina sätt — ty jag är van att ormtjusa
kvinnor — att Israels käring skulle komma in och deltaga
i vår kaffeorgie. Israel glodde några sekunder som en
ilsken och lömsk tjur på mig. Men jag hällde brännvin i
hennes kaffe, tog gumman på knät, klämde på hennes
pekfinger, som verkade som ett vedträ på mig, satte
henne på mina båda knän — vilket verkade som om
jag skulle älskat en vävstol, och kysste henne på
nässpetsen, som var blå som ett plommon. Gud — när
jag tänker på min ungdoms débaucher, hur mycket
sörjer jag icke över att ha ställt till villervalla i familjer,
kanske förstört framtider och liv — å, det är
fruktansvärt! Men jag svär att jag icke skall göra om det.
Hädanefter skola kvinnorna få gå lugna, om de icke
själva frammana det paniska hos mig.

Emellertid — tänken er själva en ung vacker
skämttidningsredaktör med en kvinna på knäna — som
verkade vävstol — utan skyttlar. Min uppgift var ju att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tallpipa/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free