Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök på Harön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försöka flörta, men på ett så fint sätt att gubben
Israel icke skulle förstå det.
Ljuvt omslingrad av denna vävstol viskade jag hest:
— Nå vad har hänt här på Harön sedan Kalle
Andersson och jag voro här sist?
Och då kom det som en ström:
— Jo dä kan professorn tro! Här har hänt så mycke
så dä har väl inte hänt lika mycke nån anstans i
världen! Och allt händer ju på en gång i ett snärj
nuförtiden. Han Engström känner ju till Örberg, han
fyllesvinet, å Per Matts Janson. De skulle ut och lägga
skotar ute vid Tvåmansgrundet. De hade naturligtvis
suttit oppe och supit hela natten tills det började
dagas. Örberg satte i gång baksmällan och Janson
skulle ro, när de skulle ta opp. De hade väl fått in
ett par skotar — då stog Örberg på huvet i sjön och
Janson var inte så nykter så han kunde få in
honom i båten. Utan Örberg måste hålla sig i
båtkanten med armbågarna innanför relingen mens
Janson satte kurs rakt på närmaste land. Hela
skötraden följde med. Skötarna var fulla med strömming.
Och propellen skar sönder skötarna ibland. Och när
de väl hade kommit i land drog de med sig skötarna
och hängde opp dom i gistgården, di var fulla med
strömming — och där fick all fisken sitta och ruttna
till skam för både Gud och människor. Tvi för
tocket folk! Fy fasen, ysch!
Men nu är då han Örberg död, det fyllesvinet, och
vart han har kommet, kan en väl förstå. För i
himmelriket kan di väl inte ha användning för en karl som
låter fisken sitta och ruttna i sköten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
