Med penna och tallpipa / 163 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enfin seul!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ENFIN SEUL!

Ur en bortglömd portfölj.

Grisslehamn poststämpelns datum.

Jag är nu åter i Grisslehamn efter att ha irrat
omkring i mellersta Sverge några veckor. Likt
ljusstrimman efter en komet dröjer mitt minne kvar i
människornas hjärtan, om också ej så strålande, ty jag
är utan svans, jag försäkrar det vid allt heligt. Hur
jag eljest ha vågat tangera badorterna?

Huru mycket behagligare föreföll ej Grisslehamn vid
min hemkomst än vid min avresa! Då trängdes jag med
sommargäster, som fånigt stödda mot sina alpstavar
bligade mot horisonten, stördes av damernas blyga
skri av rysning, då de doppade stortån i Ålands hav
före badet, förargades över den fnoskiga nyfikenheten
och generades av den visserligen förklarliga, men dock
väl närgångna beundran, med vilken i synnerhet könet
uppvaktade mig.

Och nu äro dessa underliga varelser borta och här är
åter rent vatten, för att begagna sjömansspråk. Det är
som om hela naturen skulle glädjas åt förändringen,
träden kläda sig i festhabit och havet lyser vitt på
vågtopparna.

Jag undersökte först om bössorna voro i ordning
och om ej det fina saltdammet som genomsyrar
atmosfären här uppe, satt rost i piporna, och så gick jag
ut i skogen för att se om älgarna varit inne på de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>