164 (Med penna och tallpipa)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enfin seul!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marker, där jag brukar tjuvjaga. Orrarna lyfte ur
porssnåren och försvunno i dungarna, en morkulla slängde
sig ut ur en videbuske och en spillkråka illhojade
borta i tallskogen. Det prasslade i lingonris och gräs,
sländorna lyste och surrade och solen sken på min
vadmalsrygg, så att snuvan från staden gav sig i väg på
egen hand med vinden. Så funderade jag ut att gå
ostvart ned till havet för att se om det icke låg
fågel i någon av mina lävikar. Det brusade i luften,
en blandning av havsdån och vind i gran och
talltoppar, och medan jag gick mot bruset, fick jag en
idé till en saga om

Mannen, som längtade till havet.

Det var en gång en torpare, som många äro väl det.
Den torparen hade bott hela sitt liv mitt i en stor skog
och aldrig kommit längre än ett stenkast från sin stuga,
då han gick ut för att plocka vindfällen eller hugga
ned en fura till ved. Dessemellan satt han på sin
förstukvist och lyssnade till suset i trädtopparna, som
vajade över hans huvud, och undrade, vad det kunde
ha att förtälja, om han skulle kunnat tyda det. Ibland
susade det starkare, som om det ville ropa till honom,
och ibland svagt, som om det viskat i hans öra. Och
torparen vart tungsint av suset, och en obestämd
längtan smög sig in i hans själ. Skulle han aldrig lära sig
tyda rösterna, som blandades med varandra där uppe?
Säkerligen aldrig, ty torparens föräldrar hade icke
haft råd att bjuda någon fe som fadder vid hans
döpelse, och det är nödvändigt, om man skall kunna
lära sig något annat språk än människornas. Och
torparen vart alltmera tungsint, och ofta gick han in i

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 01:55:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tallpipa/0164.html

		Med penna och tallpipa / 164 (1945) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|