Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len. Hur kan en människa med sina goda gärningar
åstadkomma, att de som se henne prisa icke
henne själv, utan hennes himmelske Fader? Jesus
visste något om saken. Apostlarna, som följde
honom, lärde sig härutinnan något nytt, något som
mänskligheten icke på samma sätt förut skådat och
förstått, nämligen att människors gärning och liv
kan framkalla tack och lov och pris till Gud, den
Högste. I Petri brev höra vi därom. »Fören en god
vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de
i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu
i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för
dessas skull prisa Gud på den dag då han söker
dem.» (I. Petri brev 2: 12). Sådana gärningar
finnas. När vi se dem, en moders uppoffring, en
faders tålamod, en broders ansvarskänsla, en systers
kärlek, ett barns ömhet, en väns trofasthet, den
kristna barmhärtighetens stilla hjältedater, en
människas osjälviska omsorg om en annan, en
uppoffring som icke känner någon gräns och som
glä-des över att giva ut sig själv bit för bit utan
förbehåll, ja, då kunna beundran och berömmet och
äran icke stanna på jorden hos någon människa,
utan priset och tacksamheten få vingar och höja
sig ovillkorligen till himmelen. Människor och
gärningar kunna vara så beskaffade, att de liksom
svampar girigt suga i sig allt beröm. Det finnes
andra, som utan eget åtgörande träda tillbaka för
själva saken, hjälpen, bragden, den goda
gärningen, så att blickarna och erkänslan fortsätta vägen
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
