Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melse. Konsten är att låta den unga plantan växa
fritt och dock skyddad av omtankens omhängnad, i
kärlekens solsken och med den ans, som ej av
svaghet lämnar fördärv och oarter i fred. Men om barnets
väg leder dit föräldrarna ej beräknat, kan ömheten,
även om barnet icke svikit sin kallelse, utan
förblivit troget sitt bästa jag, lätt känna sig sårad:
»Min son, varför gjorde du oss detta?» Och kanske
förstå föräldrarna ingenting av svaret: »Vissten I
då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
Gossen hade stannat kvar. Han kunde inte slita
sig från Jerusalem. Var detta något att sörja över?
Väl kunna föräldrar bittert bedrövas och gråta
bittra tårar, om barnet dragés till orena och
farliga platser och sällskap och ting som leda nedåt,
ej uppåt, i den sedliga och andliga världen. Men
templet i Jerusalem var för folket himmelens port,
där Gud uppenbarat sin härlighet och makt, och
där längtande och förtröstande själar höjde sina
böner och förnummo Guds närvaro. Välsignad
varje barnasjäl som känner sig hemmastadd i
Jerusalem — det är, varest den himmelske Fadren
bor. Barnasjälen hör den himmelska rösten.
Barnasinnet har resonnans för evighetens toner, Allt
som kan bibehålla genklangens friskhet böra
föräldrarna vara angelägna att bevara och rena och
förskaffa barnet. Det är helgerån att beröva barnet
sådant. Må klangen i hjärtats instrument icke vara
endast en övergående stämning, utan bliva en hem-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
