Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till det som är oundkomligt och verkligt, om än
gruvsamt.
Människorna leva helst sitt bråkiga eller tröga
drömliv utan att bry sig om det andliga och eviga.
Men rädslan infinner sig. När man är barn, är man
rädd att somna för de stygga drömmarnas skull.
När man är vuxen, är man rädd att vakna för den
stygga verklighetens skull. Verkligheten är sådan,
att den som somnar, om han kan somna in, helst
skulle vilja slippa att vakna. Men samvetet säger
honom, att undanflykt är feghet. Nog förstå vi
So-krates och- Shakespeare och de andra, som finna
en djup sömn utan drömmar ljuvligast av allting.
Men Jesus låter oss varken sova eller drömma.
Han vill ha oss klarvakna. Vad se vi då? Porten
skiljer. Det finnes ett utanför. Människorna kunna
länge glömma och fördölja för sig, att de äro
utanför. De fördriva tiden på bästa sätt eller på sämsta
sätt. De äro kanske så upptagna med allehanda
sysslor och omsorger och nöjen, att de aldrig hinna
tänka efter eller se efter, var de egentligen befinna
sig. Men när människan omsider upptäcker, att
hon står utanför, då blir det med eller mot hennes
Vilja gråt och tandagnisslan. Hon känner sig
olycklig. Ack, den som stode innanför dörren, inne hos
Gud, inne i det riktiga livet, inne i den kärlek och
tro och eviga förhoppning, som ensam förtjänar
namnet mänskligt liv. Men du står utanför och
kastar kvalda och längtansfulla blickar mot den
stängda dörren.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
