Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om tomheten utanför porten och åtrån att
komma där innanför, skriver en av de allvarlige bland
tidens bekännare:
»Hur fann man Gud? Så som människan alltid
funnit honom, då livet pressade henne mellan
sköldarna och hon trängde till en fast grund att stå
på: hon fann honom genom att söka honom. Hon
hade sökt i sig själv för att finna kraft att uthärda
livet, och hon hade funnit ett ränkspel av list och
ondska och falskhet, en brännande öken så långt
hennes blickar nådde. Hon frågade sig, om detta
var livets mening, och hon måste svara ja, emedan
hon ej funnit någon annan, men hon kände
tomheten i sitt hjärta. Hon satte förnuftet till sin gud,
hon lärde sig att dansa krigsdanser med denne gud,
att frossa och ruckla med honom, detta kallades
psykologi. Hon frågade sig ännu en gång, om detta
var livets mening, hon försökte ännu en gång
bejaka sin fråga, men det ville ej rätt väl lyckas.
Hon gick bland människorna, en förtvivlad bland
förtvivlade, tills hon en dag kände det djupa
medlidandet med dem alla få makt över sig. Hon
andades upp för första gången i sitt liv, hon hade
glömt sig själv, hon hade ett ögonblick ’vila i Gud*.
Ty detta och ingenting annat är Gud, medlidandet
eller kärleken, då de äro som fullast och djupast,
två sidor av samma mysterium. För den som i
grunden upplevat detta mysterium blir frågan,
huruvida Gud existerar, meningslös: han vet att Gud
finns, och den, som ej har denna upplevelse, vet
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
