Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan de hädangångnas tillvaro och vårt liv äro
bedrägliga och dömda att misslyckas. Profetens
maning är ingalunda obehövlig eller omodern. Och
när man säger till eder:
»Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som
viska och mumla», så svaren: »Skall icke ett folk
fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de
levande?» (Jesaias 8: 19) . Ännu i dag gäller vad
Lasarus yttrade i andra världen: »Lyssna de icke
till Moses och profeterna, så skola de icke heller
låta övertyga sig, om någon uppstår från de
döda.» (Lukas 16: 31),
I
Stundom är det dock som om portarna öppnades
och död och liv flöte tillsammans. Det sker i de
ögonblick, då livet lyftes till en höjdpunkt. Under
dylik högspänning av glädje eller sorg förlorar
döden något av sin makt och sin karaktär av att
skarpt åtskilja. I synnerhet är detta fallet, då en
människa gått bort, en människa som stått oss nära,
så att hennes liv och vårt liv äro innerligt inflätade
i varandra, så att hela hennes person har ingått i
vårt eget liv. Har den bortgångne utmärkt sig
genom en ovanlig livskraft, en intensitet att känna öch
älska och vilja, så vägra de efterlevande
instinkt-likt att erkänna dödens skilsmässa, Äv ålder hava
människorna sökt reducera dödens hårda verklighet
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
