Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seln och tungomålstalandet blevo av Paulus, särskilt
i Korint, tuktade och motverkade, därför att de voro
en fara för omvändelsens allvar och det andliga
livets kraft och sanning, sundhet och kärleksverk.
Paulus varnar för dylika extatiska yttringar, han
föredrager undervisningen och den inbördes
hjälpen. Högst av allt sätter han kärleken. Han skriver
i Första brevet till Korint:
»Faren efter kärleken, men våren ock ivriga att
undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians
gåva. Ty den som talar tungomål han talar icke för
människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju,
han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.
Men den som profeterar, han talar för människor,
dem till uppbyggelse och förmaning och tröst. Den
som talar tungomål uppbygger allenast sig själv,
men den som profeterar, han uppbygger en hel
församling. Jag skulle väl vilja att I alla taladen
tungomål, men ännu hellre ville jag att I
profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som
talar tungomål, om nämligen den senare icke
därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon
uppbyggelse.
Ja, mina bröder, om jag komme till eder och
talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed,
såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade
eder antingen någon uppenbarelse eller någon
kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?
Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud
ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
