Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal med andliga ting, utan att dessa få plats i
hennes eget liv. Både genom tröghet och genom en
ytlig livaktighet kan tillförseln avstängas från den
eviga källan. »Hos dig är livets källa, i ditt ljus se
vi ljus.» (Psaltaren 36: 10).
Huvudsaken är att människosjälen icke
tilltäp-pes ovantill. Kanalen måste hållas öppen. Omtanke
om eget lugn och välbehag kan göra människan
angelägen att stänga igen ledningen från Anden.
Men vårt andliga liv behöver ständigt ny näring,
som vi icke kunna åstadkomma själva med allt
vårt görande och all vår iver. Vi kunna icke göra
mera än att hålla kanalen öppen. Sedan sörjer Gud
för att vår ande får vad den behöver för att icke
tyna och dö. »Förbliven i mig, så förbliver ock jag
i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig
själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet,
så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.»
III
Men att förbliva i honom, i Kristus, det är att
förbliva i hans kärlek. Ty han är kärleken. Han
är uppenbarelsen, den enda, rena, fulla
uppenbarelsen av den himmelska kärleken, av Faderns
kärlek. »Såsom Fadern har älskat mig, så har ock
jag älskat eder: förbliven i min kärlek.» Därför
skola hans ord, det är hans vilja och bud, bliva i
oss. och få alltjämt nytt liv i oss, genom att vi lyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
