Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Kristna människor hava i alla tider velat
åtnjuta Faderns och Kristi kärlek utan detta
besvärliga villkor att själva leva efter Frälsarens
bud i hans kärlek. Men det är en falskhet och
en förvillelse, som ömkligt kommer på skam. Den
gamle Adam är behändig och slug. En sådan
omotsvarighet mellan tillgivenhet för Frälsaren
och lydnad för hans bud kan visserligen till en tid
döljas både för andra människor och för den som
gör sig skyldig till denna vådliga motsägelse. Men
den blir förr eller senare uppenbar. Bönen är en
rannsakäre. Den som rätt beder Fader Vår, kan
icke undgå att vid varje bönepunkt fråga sig själv:
Helgar jag verkligen med liv och lära Guds namn?
Regerar Gud verkligen i mitt hjärta och i mina
handlingar? Sker Guds vilja genom mig, eller
motverkar jag genom olydnad och egenvilja Guds goda
och nådiga vilja? Osanning i levernet förhindrar
bönen i Jesu namn. Bönen blir då en självisk
förrättning. Den bedjande tager då icke med sig
Frälsaren, när han beder.
Om vi däremot troget förbliva i hans kärlek, då
kunna vi bedja i hans namn. Då blir det också mer
kraft och sanning i vår bön. Vad skola vi bedja?
Varje morgon Fader Vår och vår morgonsuck:
»Herre, hjälp mig att i dag leva till ditt heliga
namns ära.» Herre, hjälp mig att i dag öva kärlek
med rent hjärta, gott samvete och en oskrymtad tro!
Före varje företag, före varje måltid, varje afton
skola vi tacka Herren och välsigna hans namn. Vi
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
