Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vet jag icke. Gud allena vet det. Jag vet om
honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick
höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt
för en människa att uttala.» (II. Korintierbrevet
12: 1—4). Men aposteln skyndar sig att tillfoga en
förödmjukande självbekännelse om sin egen
svaghet och nöd: »För att jag icke skall förhäva mig
på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser,
har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans
ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke
skall förhäva mig.»
Oftast erfar själen liksom Paulus det outsägliga
allena utan andras vetskap, vare sig hon befinner
sig i ensamheten eller bland människor, kanske i
menigheten som firar gudstjänst.
Förklaringsstunden kan gå upp för två
människor, som stå varandra nära. Augustinus berättar
i nionde boken av sina Bekännelser om en
hänryckning, som han i sin moder Monikas gemenskap
erfor i hamnstaden Ostia kort före moderns död.
»När dagen närmade sig, på vilken hon skulle
lämna detta liv — vi kände den ej, men du visste
den — befunno vi oss en gång ensamma, hon och
jag, som jag tror genom din hemliga tillskyndelse,
framför ett fönster, som vette ut mot trädgården
i det hus, vi bebodde. Där i Ostia vid Tibern vilade
vi ut, fjärran från bullret, efter den långa och
tröttande resan, sysselsatta med förberedelser för
sjöfärden. Vi talade i ensamheten ömt och innerligt
med varandra. Glömmande det tillrygga var och
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
