Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lärjungarna voro tre i Mästarens följe.
Den helige Frans hörde ensam i drömmen
ängelns ljuvliga toner. Hade ängeln dragit stråken ännu
en gång över fiolens strängar, så kände Frans att
han skulle hava dött av vällust. I de stunder, då
Martin Luther som starkast kände att Gud var
honom nådig, var han, enligt sina egna ord, redo att
spränga igenom berg av koppar, icke längre dödlig,
utan redan delaktig av det eviga livet. Men Luther
förlitar sig aldrig på några känslor. De äro
vanskliga och förgängliga liksom allt mänskligt. Han vet
att Kristus har för honom övervunnit ondskans
makt och själens fiender, och i Kristi rike lever
han, vad hjärtat och världen än må säga, redan här
i evig rättfärdighet, oskuld och salighet.
Om vi lämna gudsumgängets och trons hjältar,
så finna vi, att alla kristna hava någon gång sett
en glimt av synen på förklaringsberget, kanske i
naturen, kanske i helgedomen, kanske i ett hem.
Johan Mikael Lindblad sjunger:
När en tanke flög,
När en suck sig smög,
Båda gingo upp till höjden;
Fri från stoftets band,
Re’n i Kedars land
Själen njöt av himlafröjden,
Se’n med trones öga klart jäg skåda fick
Allt, vad Jesus gjort, då han i döden gick.
När en tanke flög,
När en suck sig smög,
Båda gingo upp till höjden.
93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
