Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tas heta åstundan ett ögonblick kände sig framme.
Med en suck måste vi lämna denna försmak av
andens rena liv och sjunka tillbaka till ljudet av
vårt tal, till ord som börja och förklinga. Ditt ord,
o Herre, förbliver i sig självt utan att åldras och
förnyar allt.
Vi sade: ’Låt köttets oro tystna, låt jordens och
vattnets och luftens bländverk tystna, låt himlarna
tystna, och själen själv bli tyst, i det hon skrider
utöver sig själv och icke längre tänker på sig, låt
drömmar och inbillningens bilder, låt varje tunga,
varje tecken, allt som bliver och förgås, låt det
tystna. Ty hör någon dem, så förkunna de alla:
Han har gjort oss och icke vi själva, han som
förbliver i evighet. Låt alla dessa bliva tysta, som visa
upp till honom som har gjort dem, och må han
allena tala icke genom dem, utan genom sig själv,
så att vi höra hans ord, icke genom en lekamlig
tunga eller en ängels röst, genom åskans dån eller
genom gåtor och liknelser, utan höra honom själv,
som vi älska i allt annat, höra honom utan dess
förmedling, liksom vår längtan nyss i ett ögonblick
förnam den eviga, över allt upphöjda sanningen.
Finge detta ögonblick förlängas och andra lägre
bilder försvinna, finge sanningens åsyn hänföra och
helt upptaga det skådande sinnet och gömma det i
den inre världens salighet, så att livet i evighet
bleve sådant, som det var för oss i detta
efterlängtade ögonblick, vore det då icke uppfyllt, det ordet:
Gå in i din Herres glädje?’
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
