Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera sig själv än vanligt. Hans ansikte förklarades.
Det är icke godtycke och påhitt, utan sanning och
ett återgivande av verkligheten, när Jesus och hans
lärjungar, Guds vänner, avbildas med en strålglans,
en gloria, kring ansiktet. De iakttogo något annat,
när de sågo Jesus bedja. Han var icke ensam när
han bad. De saligas andar voro med. De visade sig
ett ögonblick för lärjungarnas inre syn.
Bönen och andakten förädlar alltid en
människas ansikte. Hava vi sett en helhjärtad bedjare
försjunken i åkallan och tillbedjan, glömsk av allt
annat, så förstå vi förvandlingen av Frälsarens
uppsyn. Man skärskådar icke närgånget ett ansikte
som uppgår i bön. Men hava vi skönjt det, är det
en helig bild, ett minne att bevara. Vi få då också
en förnimmelse av, att den uppriktige bedjaren
icke är ensam, utan omgives av en helig skara.
Ofta har jag iakttagit att människor bli vackra,
nästan förklarade, när man ser dem i en
gudstjänst, eller när de höra upphöjd musik, eller
lyssna till något annat som griper deras hjärtan.
Skenet, det matta återskenet från Guds klarhet,
stannar en stund på deras ansikten, då de glömma sig
själva och gå upp i åskådning och försjunkande,
i eftertanke och hänryckning.
Vår blick mot helga berget går,
Där Jesu, du förklarad står
I glans så ren
Som solens sken
Och pris av Fadren får.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
