Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin existens. Där tapper nitälskan under en hård
historia förverkligat höga ideal för folkuppfostran
och bildning, prisgivas tusenden och åter tusenden
skolor och inrättningar för hälsa och ordning och
en högre mänsklighet helt enkelt åt barbariet. Ett
sådant otänkbart öde som det, vilket nu drabbat en
del av den europeiska kulturvärlden, borde lösgöra
en storm av harm inom hela Västerlandet. Men
krigets och fredens grymheter hava avtrubbat världens
samvete. Sådana styggelser borde fylla
människornas hjärtan med klagan och förmå dem till
sama-ritergärning. Men de mäktiga tänka väl som prästen
och leviten, att de hava viktigare ting att göra. Med
ångest frågar samvetet: Vem har större skuld,
rånaren som slog mannen halvdöd, eller dessa
människor, som se den lidande och gå förbi, måhända
med ett par medlidsamma ord.
Under dessa år får jag mer än en gång
anledning att återgiva liknelser om den barmhärtige
samariten inför människor av skilda nationer. Hur
skulle liknelsen lyda om Jesus berättade den i dag,
låt oss säga i Paris? En man har råkat illa ut. Den
som passerar honom på gatan ser hans elände, där
han sitter trasig och uthungrad. En herre skyndar
förbi. Han har inte tid. Han är deputerad,
riksdagsman. Han måste upp i kammaren för att tala och
höra och rösta, framför allt rösta. Det gäller kanske
förtroendevotum eller misstroendevotum för den
sittande regeringen. En bil passerar. Ett magnifikt
åkdon. En fin fru intager baksätet. Hon ser stackaren,
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
