Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ana, och fordrar de åt oss anförtrodda redskapen
tillbaka, då är det för sent att feja och rena dem.
Herren begär icke av oss någon onatur, någon
konstlad återhållsamhet från glädje eller sorg. Men
han anbefaller åt oss friheten. Den nuvarande
världsordningen går mot sitt slut. Världen är
förgänglig och allt vad där uti är. Därav följer den
allmänna regeln, som aposteln giver, om hustru och
sorg och glädje och fördärv och användning av
denna världens goda.
II
Regeln lyder: Bruken denna världen såsom
bru-kaden I den icke. Så länge vårt liv varar, skall
det, när hälsa och krafter förunnas oss, jämte
nödig vederkvickelse ägnas åt idog strävan. Men i
all livets mångfaldighet, i glädjen och sorgen,
pågår själens arbete utan uppehåll, och detta andens
inre liv knyter oss allt närmare vid det eviga och
himmelska, så att sinnet lösgöres från det jordiska.
Det som är föremål för vårt arbete, vår omtanke
och vår möda, får icke lägga sig som stoft på
själens vingar, trycka själen ner mot jorden och
hindra henne att svinga sig upp mot Guds himmel.
Nej, i tron är en kristen människa en herre över
allting. Genom förtröstan lyfter sig själen ur
jordelivets band och inandas fritt den friska,
saliga luften i evighetens djup och höjder. Ju fastar^
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
