Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig själv uppe, förlorar fotfästet och faller, liksom
modern vakar över det stubblande, tultande
barnet, medan det äventyrligt vinglar sig fram, och
tar emot det i sina armar, när det riktigt faller.
Barnet känner sig då först riktigt i trygghet, när
det förlorat balansen och möjligheten att hålla sig
uppe. Då det mistat sin lilla förmåga att reda sig
på egen hand, när det handlöst ramlar, då inträder
den stora fullkomliga tryggheten i moderns
väntande och trofasta famn.
De som glädja sig, skola glädja sig såsom gladde
de sig icke. Gläd dig, fröjda dig! Sådan är
Herrens vilja. Det vore snöd otacksamhet emot Kristi
befrielseverk, om vi skulle stjäla oss fram genom
livet såsom dömda brottslingar. Jesus går i
Bergspredikan så långt, att han säger även till den, som
har anledning till sorg och bedrövelse: »När du
fastar, smörj ditt huvud och två ditt ansikte»
(Matt. 6:17). Jesus var ingen lättsinnig männi-’
ska, fastän fariséerna kallade honom frossare och
vindrinkare. Men han var ingen surmulen
glädjedödare, som missunnade människorna deras
fröjdeämnen. Han gick gärna med på bröllopet i Kana
och på fariséens gästabud. Han bjöd sig själv till
Sackeus. Han uppmanade de sina många gånger att
glädja sig. Aposteln Paulus skriver till sina
trossyskon: »Våren glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen,
uthålliga i bönen.» (Rom. 12:12.) »Glädjens med
dem som äro glada, gråten med dem som gråta.»
(Rom. 12:15.) När Paulus satt fången och väntad©
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
