Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tas hela vidd», har kommit åter »som den till död
och grav jublande offer lydnadens» heros och
martyr. I stunder då tanken blir ödmjuk, ser han
Gud nära, som aldrig förr.
Og jeg törster mod at kaste
Mig som funden till hans barm,
Mod at trykkes av hans fäste,
Stserke, värme faderarm.
Ägen I mod och fördomsfrihet nog att höra det
stigande ropet: mer religion, mer kristendom? »Här
röra vi vid kärnpunkten till all vår ohälsa,
människan har mistat sin Gud och sin själ och söker
fåfängt läkedom.» Så löd Thomas Carlyles
stämma. Från höjderna förnimmas andra liknande
röster, Sören Kirkegaard, Leo Tolstoy. De äro ej
alla från i dag. Men profeter tala för århundraden.
I seklets aftonskymning ser jag böljande skaror
skrida fram i dalen som en mäktig flod. Några ha
söndrat sig från hopen, som med rysning eller
medömkan skådar deras vådliga klättring uppför
de branta bergstigarna, över avgrunder, genom
sargande snår. De anade oråd. Från höjderna skönja
de tydligare tågets fara att genom de allt bredare
dalsänkorna mynna ut i träsk och gungfly. Stanna!
ropa de; uppåt! Länge förgäves. En, flera, lyssna,
följa dem. Dessa vårt sekels stora enslingar — ty
än i dag äro »öknarna i andens historia lika viktiga
som universiteten» — försmå måhända i
vandringens iver läskande bergbäckar och tjusande löv-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
