Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hult, som bjuda vandraren vederkvickelse och vila.
Det kan sägas till deras klander, att de någon gång
välja onyttig möda. Stundom lägra sig
misströstans dimmor över deras trötta hjässor. Men de
ropa: uppåt! De vandra uppåt. Ju högre de
komma, desto vissare bli lystringsropen, desto friare
utsikten. Medan över dalarna ännu breder sig
mörker, se de från topparna morgonrodnadens ljus.
Men vägen, som leder dit upp, förbliver alltid smal.
*
Ligger detta ej, rätt sett, i den insikt, som, om
någon, vunnit burskap i detta sekel: utveckling.
Varat gripes ej i vila. Dess bild är ej
marmortemplet, i vars svala pelargångar anden finner
fägnad och ro. Varat gripes i vardande, börande.
Dess bild är en vandring mot höjderna. Så rörde
sig de stora tankediktarnes världssaga i seklets
början. Så rör sig efter dem i dag varje vetenskaps
dagsarbete. Fåkunniga meningar fästas vid
utvecklingen, om dess jämna fortgång, medan den
sannerligen rör sig i villsamma banor, om dess art av
mekanisk, död orsakskedja, medan hela dess inre
mening är ändamål, livets främjan, fram mot det
goda. Grundtanken förbliver, trots motsägelser från
dem, som bekvämligt vilja äga sanningen i en
vilande, teoretisk besittning, ej under ädel strävan;
trots sorgen hos naturens och skönhetens i
grunden kallsinniga apostlar, som vilja vända om på
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:08:02 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/talos/3/0039.html
