Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nog längta vi ibland att få läska vår tunga,
att få dricka oss otörstiga av de enkla, väsentliga
ungdomskänslorna.
Farkosten drives framåt med möda. Det är
trångt mellan grunden och gott om farliga skär.
Sången tager den och lyfter den ut i djupa sjön
till att föras fritt en stund av vårens lustiga ilar
eller av den stilla, blida kvällsbrisen! Hur är det
magistern sjunger om de stunder, då vår ande
vinkas dit, där ljusa drömmar bo. Det är
studentsångens eviga ungdomlighet, dess ädla idealitet.
Vi hälsa Eder, I unge, som bland er studenttids
minnen skolen giva en hedersplats åt ett av
Uppsalasångens märkesårtal: Paris 1900. Och av
hjärtat önska vi eder lycka. Vi inbilla oss ej, att I
allesamman är en några så märkliga ljusbärare eller
några sådana sorglösa lyckobarn, som man gärna
gör studenterna till. Ack, under den vita mössan
kan bo mörker av flera slag. Och Uppsalasången
har för mer än en varit en farlig gåva. Men vi
förstå, varför I älsken eder sång, varför I hållen
den hög och dyr, så att de utomstående ej riktigt
kunna förstå saken, utan le däråt. Vi förstå det.
Ty sången drar fram det större eller mindre mått
av idealitet, som finnes hos Er, och håller det friskt
och levande. I kännen, att i sången ären I eder
själva, och det bästa i eder själva.
Vi förstå jämväl så gott Eder, I äldre, som
hörsammat budkavlen om Uppsalasångens nya
härnadståg till Seinens strand. I kännen, att man
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
