Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frestelse att i människan blott se ett medel till det
helas förverkligande.
II
Helt annorlunda Jesus. Vi äro böjda att döma en
människa efter vad hon uträttar eller har uträttat.
Jesus ser på vad hon är. Därför att vi uteslutande
fråga vad en människa hunnit med, få vi så svårt
att se någon mening i de människoliv, som tidigt
klippas av eller eljes bli ofärdiga. Jesus ser på
själen. Därför är barnet för honom icke bara en
förhoppning: vad skall det bli? vad skall han eller
hon uträtta? Utan barnet — när det är som det
skall vara, äkta, sant — är för Jesus en hel
människa, i sitt slag fullständig och därför oss
föredömlig. Jesus griper människan sådan hon är. Han
frågar icke efter, vad hon har hunnit med. Även
den som kom i elfte timmen blir av husbonden väl
behandlad. Och den som har bakom sig det
fullständigaste och längsta livsverk, är för Jesus på sin
höjd ett barn i Guds rike.
Jesus ser på själen. Visst fordrar han arbete.
»Det som I icke haven gjort mot en av de minsta
mina bröder, det haven I icke gjort mig.»
Barmhärtighet och rättvisa söker han. Men han frågar
icke: Vad har han hunnit uträtta? Utan:
Hurudan är hans själ? Hurudana äro levnad och
gärningar, som härflyta ur hans hjärtelag? Finnes
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
