Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Förlåtelse strömmade ned — en himlagåva lika
slösande rik och oförskylld som solens värme. Där
Luther gick i sin gärning, där var hans förtröstan
i himlen.
Efter dagar och nätter av grubbel gick
Romar-brevets ord om Guds rättfärdighet upp för honom.
Det stod ju: Den rättfärdige skall leva av tro,
sålunda av Guds gåva. I sin barmhärtighet gör oss
Gud rättfärdiga genom tron — en betydelse av
ordet rättfärdighet, som eljest ej förekommer i vårt
språk, men som närmast, ej helt, motsvaras av
ordet syndaförlåtelse. Den stundeji etsade sig trots
en föga högtidlig omgivning in i Luthers minne.
»Då kände jag mig rent av född på nytt och tyckte
mig genom öppna dörren gå in i paradiset.» »Nu
prisade jag det ljuvaste ordet rättfärdighet med
lika mycken kärlek, som jag tidigare med hat
förföljt det, så var detta ställe hos Paulus i själva
verket för mig paradisets port.»
Nu var Luther inne i kyrkans och kristendomens
allra heligaste. Här sken Guds klara sol in, inga
ljus gjorda av människor. Det kom icke i fråga
någon delning mellan Gud och människan. Därtill
var Gud för rik, människan för fattig. Sålunda
gick icke Luther ut ur kyrkan för att bilda en sekt
eller bygga någon ny kyrka. Han gick i stället
djupare in i den ena, heliga katolska kyrkan för att
där fortsätta och utveckla kristendomens egnaste
liv. Han trängde in i det allra heligaste, som blivit
halvt bortglömt. Paulus, Augustinus och många
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
