Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapas gott. Genom kärleken blir lidandet en
försoning. Kristus led en gång för alla. Hans Golgata
och alla mänsklighetens Golgata förvandlas av tron
till seger. »Så blir», enligt Luthers ord, »en kristen
den mäktigaste konstnär och en beundransvärd
skapare, som av sorg kan göra glädje, av
förskräckelse tröst, av synd rättfärdighet, av död liv.»
Tron äger det kommande. Den är en
oemotståndlig drivkraft för levnaden. Förtröstan är ett gott
träd, som måste bära goda frukter. Sann tillit är
»ett gudomligt verk i oss som omskapar oss». Tron
»frågar icke om goda gärningar böra göras, utan
innan man frågar, har hon gjort dem och är alltid
i färd därmed.» Tron förtvivlar icke om det
kommande.
Om nöden varar dagen lång,
Tills morgon månde börja,
Skall dock min själ ej någon gång
Förtvivla eller sörja.
Men först och sist äger förtröstan det
närvarande, ett evigt nu, nämligen Guds nåd, som borttager
samvetsnöden och befriar från träldomen under
lagen.
Frihet genom Gudsförtröstan är hos Luther
religionens signatur. Luthers främsta ämbete var
att trösta genom evangelium och befria från
samvetsnöden. Han skrev till bekännelseriksdagen i
Augsburg 1530, att han icke sökt eller begärt nå-
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
