Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luther, att hans lära var klart genomskinlig, då
han undervisade om evangelium.
Är icke lösenordet härvidlag förtröstan? Det
uttrycker med oförliknelig skärpa kristendomens
andliga väsen och skiljer den på samma gång från
blott mystik. Ty evangelisk tillit stöder sig icke
på en stämning eller beskaffenhet eller träning hos
själen, utan på Kristus, på det som Gud utfört
oberoende av den troende.
Luther skriver: »En sak och endast den fordras
för kristlig levnad, rättfärdighet och frihet, det är
Guds högheliga ord, Kristi evangelium.»
Därigenom kunde Luther hävda tron såsom en visshet,
trots allt oberoende av hjärtats inkast och yttre
hinder. »En kristen», skriver Luther, »har
syndernas förlåtelse och hjärtats glädje i tron allena
mitt under en motsatt känsla.» Denna
förtröstan på Gud beröres icke av världsbildens
förändring. Människan är sig förunderligt lik i skilda
tidevarv. Världskatastrofen visar hur löst
kulturens fernissa sitter på de primitiva drifterna till
gott och ont. Och människotillvarons verkliga
höjdpunkter äro ej bestämda av kulturens
framsteg. De ligga ej på en jämnt stigande linje. Man
får söka dem, där de finnas. Någon annan
Kristus lär världen förgäves förbida. Det är fåvitskt
att sträcka sig mot någon drömd tro, så länge
reformationens religiösa nyskapelse ännu ingalunda
fullbordats. Vi förstå Luther och hans verk bättre
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
