Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vafc tillsammans utan att säga någonting. Vår
samvaro i templet med Herren och med varandra
bör få mer av slik innehållsmättad stillhet och frid.
Och när människotungan eller orgelns tunga
kommer till orda, bör det vara liv och glädje i vad
som förehaves. Alltför ofta försiggår gudsdyrkan
maskinmässigt, därför att det skall så vara. En
jäktande iver efter stämning förbättrar icke saken.
I sig själva äro våra sköna kyrkor en predikan
och en vederkvickelse för själen. Men deras inre,
som enligt den kristna kyrkobyggnadens originella
syftning är skapat för att framkalla andakt, blir
lätt och ofta profanerat och banaliserat genom
människors oheliga väsen, tal och åthävor. Kväv
halvhögt småprat under gudstjänsten! Låt oss
slippa att höra en präst eller annan kyrkotjänare
mer eller mindre hörbart väsnas i sakristian eller
i kyrkan utan känsla för rummets helgd, vare sig
gudstjänst firas där eller ej. Låt oss slippa se
någon uppträda i kyrkan ungefär som om han
befunne sig på gatan, kanske med hatten på, utan
att kylan föranleder det, eller ogenerad som om han
vore hemma hos sig.
Således taga vi och giva varandra först en
regel: tyst, liksom Jesaja i templet. Ingen rå
stämma får störa tystnaden. Allting skall i
helgedomen ske i känsla av Guds närhet. Han är
överallt. Vi inskränka icke vidskepligt Herrens
närvaro till det ena eller andra rummet. Men här är
en byggnad, som helst ägnas åt andakt och icke har
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
