Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon annan uppgift som står i strid däremot.
Stillheten är icke det förnämsta. Viktigare är
själva innehållet, Jesu heliga kärlek. Men
stillheten gör själen mottaglig.-
Huvudsaken är äkta tillbedjan. Vi gå i kyrkan
för mångahanda ändamål. För att höra och lära
oss. För att klaga vår nöd och åkalla, för att
tacka och lova. Men låt oss aldrig glömma, att vi
först och sist äro i kyrkan för att tillbedja Herren.
Det finns människor och andliga rörelser som
icke tillfredsställas av tillbedjans vanliga former
utan söka efter något nytt och utomordentligt för
sin andes heta begäran. I min barndom och
ungdom var jag med om många möten och samlingar.
Det var för dessa fromma kretsar icke nog med
kyrkans vanliga gudstjänster. Dessa föreföllo
mången alltför stela och officiella. Man ville
uttrycka något personligt, fritt ur hjärtat. Då kom
man tillsammans i hemmen. Under vandringen dit
och tillbaka sjöngo hoparna sånger på vägarna.
Bönhus byggdes. Läsarne klandrades för dylika
extra åtgärder. Man hånade dem. Man harmades
i den goda ordningens och den lagstadgade
gudak-tighetens namn. Man bestraffade dem.
Förvisso insmög sig mycket slarv i sådana
sammankomster. Men i grunden uppburos de av en
nitälskan för rättfärdighet och frälsning, som vi,
enligt vad som yttrades av en snillrik man vid
Allmänna Kyrkliga Mötet år 1921, leva på i stor
utsträckning ännu i dag.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
