Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funten stodo nio gossar ur kören, de letade och
följde med i notböckerna. Tittade halvt undrande på
den heliga handlingen. Satte sig ner en stund,
viskade till varandra vad som följde härnäst.
Samlades lika stilla till sång igen, bleka, hungriga
ansikten, klara, rena röster. Mitt i kyrkan under
solstrålarna genom de höga fönstren ordnade en grupp
barn kring en gammal kyrkovaktare ett altare
framför predikstolen för barngudstjänsten, som
skulle följa. Uppifrån orgelläktaren, där Johann
Sebastian Bach en gång spelade orgel och ledde
gosskören, strömmade hela tiden, än dämpade, än
brusande orgeltoner. Sammanställningen var en
tillfällighet. Men det blev en obeskrivlig stämning.
Bilden stannar i min själ.
Jag skulle kunna berätta mångahanda intryck
av andakt. Under en aftongudstjänst där uppe
i Hälsinland befann sig kyrkovärden ensam i
sakristian, som han trodde, osedd. Men han satt,
reste sig, tog fram psalmboken, knäppte händerna,
böjde sig ned, följde med församlingen. Jag
tänker på en annan sakristia, där jag varit flera
gånger. Kyrkovaktarens vördnad för det heliga
rummet, som ju ändå för honom med hans sysslor
borde kunna bliva mera vanligt och banalt än för
andra, kyrkvaktarens vördnad är sådan, att den
ovillkorligen meddelar sig åt varje icke alldeles
okänsligt sinne. Jag skulle kunna tala om vad jag ser
och känner i Uppsala Domkyrka, i Trefaldighet, i
stockholmskyrkorna, ute på visitationernä. Hur
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
