Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rör sig i själarna ett liknande behov av
utomordentliga åtgärder för gemensam andakt, så
tager det sig i våra dagar gärna andra, kanske
motsatta uttryck. Man finner den vanliga
gudstjänsten död öch torr. Man lider under slentrian. Man
ville gärna vittna och tillbedja på ett mera
personligt sätt. Mer än en skulle, om han finge, kläda sig
i sida vita kläder, taga ljus i händerna och
vandra runt omkring i kyrkan i högtidlig procession
under ålderdomliga, av mystiken mättade sånger.
Likheten ligger icke endast i strävan efter att
uppgå i en starkare, mera personlig gemensam
gudsdyrkan. Likheten visar sig även däri, att
dessa våra samtida ritualivrare blivit klandrade och
hånade i sin ordning, liksom den formlöse
gudsdyrkans ivrare före dem.
Det ena kan ju icke vara mera ont än det andra*
Men vi behöva intetdera. En vanlig gudstjänst är
då den fylles med anda och liv, förmer än de flesta
extra andaksövningar.
Detta beror icke endast på den som predikar
och tjänstgör för altaret eller vid orgeln och i
kören, utan det beror på alla som finnas i kyrkan.
Efter högmässan i Thomaskirche i Leipzig firades
nattardsgång sista söndagen jag var där, medan
ännu hungern härjade i Tyskland. Sedan
kyrkomenigheten till största delen lämnat kyrkan,
samlades en andäktig skara i koret. Uppe vid altaret
tjänstgjorde prästen, läste och sjöng ordet och
delade ut brödet och vinet. Nederst i koret kring dop-
11. Söderblom 11.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
