Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle önska att jag själv vore förbannad och
bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina
bföder, mina fränder efter köttet.» (Rom. 9: t—3).
Kan det var någon rimlighet och rättvisa i ätt
hedningarne strömma in i Guds församling,
medan judärne som hava fäderna och barnskapet,
härligheten och lagen och tempeltjänsten och
löftena, stanna utanför ? Apostelns tanke arbetar.
Ännu i dag när vi läsa Rom. 9, 10, 11 kap., känna
vi, hur han söker tillkämpa sig en lösning, det
mänskliga förståndet räcker icke till. Vår
överblick är för kort. Vi kunna endast lita på att Gud
håller, vad han lovat. Men när aposteln genom
sin tankes och sin kärleks ansträngning föres in
till närheten av Gud, till Fadern som enligt Jesu
ord bor i det fördolda och som är nära envar av
oss, så slutar och fulländas hans efterforskning i
tillbedjan och lovsång.
»O, vilket djup av rikedom och vishet och
kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans
domar, och huru outrannsakliga hans vägar! Ty
’vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har
varit hans rådgivare? Eller vem har först givit
honom något, som han alltså bör betala igen?’ Av
honom och genom honom och till honom är ju
allting. Honom tillhör äran i evighet, Amen.» (Rom.
11:33—36).
Vid Ekumeniska Mötet i Stockholm påminde den
store ryske teologen Nicolas Glubokowskij om att
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
