Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man åtminstone sjunga den. Häri ligger en djup
sanning. Det är hédendom och hädelse att tro sig
kunna tala om Gud, liksom man talar om de
geologiska skikten, eller djurarterna på Madagaskar
eller Alexanders efterföljare. Därför äro
kristenhetens gamla bekännelser till sitt väsen samtidigt
hymner och lovsånger. Känna vi det icke varje
gång vi läsa eller höra Apostolicum och Nicenum?
När den vördnadsvärde patriarken från
Alexand-ria läste Nicenum på sitt grekiska tungomål i
Uppsala Domkyrka i Ekumeniska Mötets
sluthögmässa, blevo icke våra hjärtan brinnande i oss? Adolf
Deissmann sade med rätta strax därefter, att det
var liksom om metallen i den gamla hårda formeln
blivit smält och flytande. Vem har skönare än
John Henry Newman tolkat teologiens adel?
Språket har ett fåtal bokstäver, liksom skalan har ett
fåtal toner. Men liksom av dessa toner kan
byggas en underbar symfoni, så brukas språkets
bokstäver och ljud till det högsta av allt, till att
uttrycka Guds väsen. Huru fattiga äro icke dessa
få bokstäver, om de också utgöra ett något större
antal än skalans toner. Men de kunna
sammanställas till ord och uttryck, som framkalla tårar
eller harm eller jubel, som förkrossa eller
upprätta. De kunna, vad mer är, bliva vingar, på vilka
människoänden lyfter sig till att skåda livet och
världen, om icke sub specie aeternitatis, från
evighetens höjd, dit vi icke orka upp här i livet, så
åtminstone i det stundom molntäckta, men aldrig
.248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
