Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp i sockenstugan och de första bjällrorna och
pinglorna hördes på vägen. Med en rysning tänkte
vi barn på, huru tidigt de som åkte från de
avlägsnaste skogsbyarna måste vara ute för att
hinna i tid till Herrens hus. Det gick väl an för dem
som kunde åka, men det var många, som gingo
timtals genom drivor och kyla. Jag minns under min
professorstid en gosse här i Trefaldighetskyrkan
i Uppsala. Han var äldste bror i en stor
syskonskara från ett fattigt litet statarhem.
Föräldrarna kunde inte komma i väg. De hade kreatur och
sysslor hos bonden att sköta. Men gossen, Gideon,
han strävade i väg med ett par av syskonen
tidigt i mörka kalla vinternatten för att de
skulle få dela hans glädje och han skulle få se
småsyskonens ögon tindra emot julljusen i
Trefal-dighetskyrkans gamla vördnadsvärda helgedom här
invid Domkyrkan framför mina fönster.
I denna stad Uppsala med omkring 29,000
innevånare firas julotta offentligen åtminstone i tolv
kyrkor, kapell och bönhus, bland vilka Domkyrkan
har rum för 3,000 .människor och mångä fler.
Och ändå är det fullt överallt. I Domkyrkan är
julottan så besökt, att vi sedan åtskilliga år måste
fira den två gånger, först kl. halv sex, sedan kl.
sju på morgonen. Bägge ottorna äro överfyllda.
Man står i gångar och kor. På landet och även
i Trefaldighetskyrkan, den s. k. Bondkyrkan här
bredvid, där Erik den Helige firade gudstjänst
Kristi Himmelsfärdsdag år 1160, innan han vid sin
.256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
