Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenade i ett förtroligt samfund av rena
sångar-hj ärtan och redliga vänner.
Skall jag till sist söka tolka studentsångens
verkan, så må det tillåtas mig att anföra en Orphei
dräng som bar samma namn som jag, men var
nära tre årtionden yngre. Tack vare Rudolf
Kjel-lén och Knut Nyblom äro orden bevarade:
»Den kost av enkla, vackra känslor, av
ungdomligt svärmeri och drömmeri, som vi kanske en
gång väl mycket frossade av, mätes nu ut åt oss
med förknappning. När få vi ro att känna ut en
känsla, när ha vi tid att ge oss hän? När få vi
bada i fred i inbillningens trolska vatten, när
kunna vi lustvandra i drömmarnas riken? Maskinen
arbetar under högtryck. Plikterna trängas om
utrymmet. Skola de få rum, måste dygnets timmar
lugnt och noga fördelas och användas. Livet, det
inre och det yttre, blir gärna invecklat.
Jag klagar ej häröver. Idealiteten i ett
människoliv behöver därför visst icke försvinna. Och
arbetsdagen är kort.
Men nog längta vi ibland att få läska vår tunga,
att få dricka oss otörstiga av de enkla, väsentliga
ungdomskänslorna. —
Farkosten drives framåt med möda. Det är
trångt mellan grunden och gott om farliga skär.
Sången tager den och lyfter den ut i djupa sjön
till att föras fritt en stund av vårens lustiga ilar
18. Söderblom II.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
