Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re skildrat, hurusom just kroppsövningen eller
den nödiga ansträngningen kan utlösa en ny
vildhet hos drifterna och låta den nödtvungna
träningen och försakelsen och ordningen, när en gång
tävlingen är till ända, slå över i tygellöshet. De
naturliga drifterna äro nedlagda i människans
organism och hava sina givna uppgifter. Men de få
icke taga tyglarna av människan själv. Det är
sådana avarter av sportlivet, som göra uppfostrare
och iakttagare orättvist avoga mot idrotten såsom
sådan. Avarterna skola avskaffas, inte övningen.
Paulus talar som en idrottsman av hög ordning,
när han fortsätter till Korintierna (I Kor. 9: 27):
»Fasmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för
att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall
komma till korta vid provet.»
Andens rätt.
Idrottens tredje fara består däri, att den får
uppsluka allt annat och kväva människosjälens
högre anlag, strävan mot människolivets högre
mål. Aposteln talar om en tävlan, som icke
inskränker sig till några korta dagars vinterspel,
utan som räcker hela livet igenom. »Dessa för att
vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att
vinna en oförgänglig.» Han vet till vad ändamål
han lever. Livets öden och mödor ha för honom
en uppgift. »Jag för min del löper alltså icke så~
.293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
