Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrar Hallands av stengärdslen rutade
kusttrakter, och de inre socknarnas kullar och dalar. Han
ser Bohusläns av klippor befästa, karga
strandremsa och det inre landskapets resning. Han stannar i
sin tanke vid stiftets huvudstad, rikets andra stad,
betydelsefull i Sveriges andliga odling icke mindre
än i dess hushållning och näringsliv. Han kan, när
han sluter ögonen, se framför sig den ena
församlingen efter den andra. Han genomgår dem. För
hans inre syn framträda präster med olika gåvor,
olika egenskaper, olika förmåga att sköta den heliga
tjänsten. Framför hans öga visar sig i
församlingarna sådant som väcker tacksamhet och glädje,
sådant som vållar tunga bekymmer. Han frambär
den ena efter den andra, det ena efter det andra,
till Gud med åkallan, med en bön söm har
verklighetens kännetecken även däri, att den icke rör
sig med allmänna känslor och ordasätt, om den alls
brukar ord, utan har något bestämt på hjärtat i
varje fall. Och hans bön glömmer aldrig
tacksägelsen.
3:o. Varom beder han? Det är icke sagt
att bönen finner ord och uttryck. Jag menar den
viktigaste bönen, det samtal som själen håller
ensam med sin Gud. Alltjämt leva i själen åkallan,
trängtan och tacksägelse, även utan ord. Om denna
ständiga bön, som kan sakna ord, sjunger
psal-misten i sextonde psalmen: »Jag har haft Herren
för mina ögon alltid.» Vår reformator Olaus Petri
beskriver den bön, som »är i hjärtat och anden,
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
