Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur den kan vara ideligen, evad man gör, äter eller
dricker, sover eller vakar eller är uppå sitt arbete,
en sådan bön är icke annat än en åstundan, suckan
och ängslan, vari man trängtar efter något som
man begär av Gud, synnerligen själens salighet.»
Om den oupphörliga invärtes bönestämningen
säger Anders Nohrborg, »att den allenast sker i
själens begär och andens rop efter Gud och hans
hjälp.» Mitt i världens buller och bråk och i det
största sällskap »i våra enrum och ute på marken
under allt vårt arbete, i alla våra lovliga
förströelser, som förorsakas av olika kall, sysslor och
förrättningar i världen, äro våra hjärtan i hemliga
samtal och underhandlingar med Gud.»
Den ortodoxe stormannens äldre samtida från
1700-talets förra del, mystikern Sven Rosén,
brukade om bönens ständiga »övning i skogar och
ensamma rum» bilden av magneten. »När en
järnnål bestrykes med en magnet, så får hon ock
mag-netens art, att städse vända sig åt polen. Även så
gick det ock med min själ. Sedan Guds ande
kommit över mig och Kristi kraft genombrutit mitt
hjärta, så hade jag ingen invärtes ro eller trevnad
utom hos Gud, eller då min håg fick stå innerligt
vänd åt himlapolen.»
A’posteln, om vilken vi hava hört: Se, han beder,
sätter ingen gräns för det som en kristen får bedja
om. »Låten i allting edra önskningar bliva kunniga
inför Gud genom åkallan och bön, med
tacksägelse.» Luther vet att »det är vår Guds egentligaste
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
