Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oroade det honom mycket, när han i sitt 64 år
angreps av en sjukdom, som han kände skulle bli
hans sista. Med klok och öm omtanke för stiftet och
missionens behov ordnade den åldrige biskopen om
sitt hus. Följande skildring av hans sista stunder
är av en, som tvivelsutan själv stod vid hans
dödsbädd. »När jultiden under tilltagande avmattning
gått förbi, började han bedja om att få dö på den
heliga jungfruns kyrkogångsdag. Den dagen lät han
kalla sina bröder. Efter förrättad gudstjänst
förmanade han och eldade dem till nit i Herrens
tjänst. Nästan hela natten tillbragte han ock med
dylika förmaningar. Då bröderna bedit litanian och
sjungit psalmer, bad han, att de. även skulle sjunga
hymnen till Guds lov, det är: Te Deum laudamus,
och läsa Åthanasii trosbekännelse. Sedan i
gryningen mässa hållits och den sjuke anammat
nattvarden, höjde han sin hand och bad Gud förlåta
vemhelst, som på något sätt felat emot honom.
Därefter upprepade han flera gånger dessa bibelspråk:
Tänk på mig efter din barmhärtighet, för din
godhets skull! — Gud vare mig syndare nådig! — I
dina händer befaller jag min anda. Då han själv
hade svårt att andas, bad han en annan i sitt ställe
sjunga dem, och så med ögonen riktade mot
him-melen, anbefallde han sin själ i Herrens nåd och
gav upp andan.» Ansgar blev snart kyrkans helgon,
och man firade hans dödsdag den tredje februari.*
* I Sverige den fjärde februari, eftersom Sankt Blasius redan
hade den tredje.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
