Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sjömans sista färd
Envar, som bevistat en gudstjänst i vår lilla kyrka
i Calais, erinrar sig de två blomstervaserna,
som pryda altarbordet. Den gamla, trogna
kyrk-vakterskan fyller dem om sommaren med friska
blommor varje söndag. När hon kommer från
torget lördags middag med uppköpen för sitt lilla
hushåll, följa gärna ett par granna, platta buketter
med, sådana som bondgummorna bjuda ut på
torg-dagarne för några sous (ören). En gång frågade jag
henne, om jag icke fick betala dessa blommor. Nej,
hon ville också skänka något till »sin» kyrka. Ja,
gumman Monroy förtjänade sitt eget kapitel.
Den 8 februari borde vaserna prydas med vita
blommor. Den dagen har ett på samma gång skönt
och sorgligt minne för oss. Den 8 februari 1897
förliste norske ångaren Standard på Spaniens
västkust. Bland dem, som funno döden i vågorna, var
en god vän till vår sjömanskyrka i Calais, Wilhelm
S. Jag minnes ännu så livligt en förmiddag
sommaren 1896, då han kom in i läsrummet och lämnade
de två vaserna till min hustru, fullsatta med friska
blommor. Under ett par av de första somrarne av
sin tjänstgöring i hamnarne gjorde Standard flera
resor på Calais. Det må sägas till kaptenens
berömmelse, att han mer än de fleste befälhavare sörjde
för att manskapet, så långt möjligt var, fick sönda-
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
