Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båtens främre del sjönk inom några minuter. Fyra
man gingo i styrbords båt, bland dem de två
bröderna. De hade ej kommit i ordning att ro, förrän
en brottsjö fyllde båten, så att den kantrade. Tre
släppte båten, endast min sagesman kunde hålla
sig fast. Av de tre försvunno tvenne genast. Men
Wilhelm höll sig uppe på en livboj och lyckades
med övermänsklig ansträngning nå fram till den
kantrade båten. Där lågo de tvenne bröderna. Gång
efter annan bortsletos de från båten av en brottsjö,
men fingo alltjämt nytt tag.
Den övriga besättningen satte ut babords livbåt
och höll sig i lä för Standards akter, tills det blev
dager. Då rodde de åt land, utan att kunna
bispringa de två bröderna, som lågo inne mellan
bränningarna. Dessa lyckades dock på morgonen få
båten på rätt köl. Min sagesman kom upp i den.
Men Wilhelm var så medtagen, att han icke
förmådde taga sig upp i båten. Hans stackars bror
kunde icke hjälpa honom. Varje den minsta rörelse
hotade att ånyo kantra båten. Han skriver: »huru
det kände för mig, kan jag icke uttrycka i ord.»
De räddade satte ånyo ut sin båt för att hämta
sina kamrater. Wilhelms bror minnes ej, huru han
blev upptagen av dem. Han förlorade medvetandet
i sista ögonblicket. Då var han ensam. En kvarts
timme förut hade Wilhelm försvunnit i vågorna.
Han hade en fast förtröstan ända i det sista och
bad till Gud för sig själv, för sin bror och för dem,
som voro i den andra båten, att, om de icke skulle
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
