Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog hade fars böner och tankar följt dem. Men
aldrig fick far vara med själv. Han måste ligga ute
på havet och förtjäna deras dagliga bröd. Nu
kunde han då riktigt se, hur det gick till. Hans fuktade
ögon sågo nog ej så klart. Var det inte hans egen
Erik eller Karin, som stod därframme och svarade
på frågorna, de gamla kära katekesstyckena, som
så underbart kort och enkelt utbreda vår
salighetssak: »min Herre, vilken förlossat, förvärvat och
vunnit mig.» På veckogudstjänsterna i sommar ha
vi tagit oss före att läsa katekesen tillsammans.
Kanske mången har upptäckt under dessa aftnar,
vad en norsk kapten sade mig för några somrar
sedan, då jag fann katekesen jämte bibeln på hans
bord: »Sedan jag blev omvänd, har så mycket
märkvärdigt hänt mig. Bland annat den katekesen.
Jag har aldrig sett åt den på en trettio år, sedan jag
gick hos prästen. En dag kom jag att läsa litet i
min gamla katekes. Nu har den följt mig i många
år. Jämte Skriften är den min käraste själaspis.»
Jag kommer åter till kyrkan i söndags. Där var
också något nytt att se på, Otto Holmströms
altartavla, för första gången prydande vår altarvägg.
Till det goda i den tavlan hör, att den tål att se på.
Man kan se på den ofta och länge. Då blir man helt
varm i hjärtat och finner nya saker i henne. Vad
man ser är ju liksom själva tavlans kropp. Men
hon äger en själ. Ju mer man ser på henne, desto
mer känner man av hennes själ, den ande, som
konstnären kunnat nedlägga i henne. Redan i vint-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
