Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från en sjömanspräst
Den sista högmässogudstjänsten i Calais för
sommaren hölls den 24 september. Den blev för oss
en ovanlig högtid. Vår lilla kyrka fylld till sista
plats, är icke en så vanlig syn.
Ovanligare var, att i nattvardsgången deltog en
svensk flicka, som för första gången gick till
Herrens bord. Hon har under sommaren åtnjutit
undervisning. Konfirmationsakten väckte nog minnen
till liv hos sjömännen. Ingen mor eller far kan med
mera deltagande och uppmärksamhet följa sitt
barns kristendomsbekännelse i förhörets form inför
församlingen, än de gjorde. Tänk, när de själva
stodo där! Den lille rödkindade kocken från
Sundsvall, som var ute på sin första resa, hade väl
knappast två år på sig, sedan han var konfirmand. Men
för de flesta var det avlägsnare minnen, halvt
förgätna. Nu kommo dessa tillbaka, och det gjorde
gott. Det är gott och högtidligt att få känna sig vara
med i församlingen.
Sjömännen ha en alltför levande känsla av, att
de äro ett folk för sig. Allt det goda och sköna, som
vi ha i vårt ordnade kyrkoliv på landbacken,
därifrån känna de sig alltför lätt uteslutna genom sitt
yrkes egendomliga villkor. En äldre finsk
timmerman satt där och lyssnade. Månne han inte tänkte
på barnen, som gått fram, det ena efter det andra?
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
