Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt uppåt då dess flamma flöda,
Den mot sitt ursprung tar sin fart.
Ack, vet, den skall ditt liv föröda,
Men vet, den är av himmelsk art!
Då vi efter sången trädde närmare, såg jag kring
Jenny Linds porträttmedaljong orden på engelska:
»Jag vet, att min förlossare lever.» Orden äro
vanliga på gravar. Men på denna grift få de en säregen
klang. Jag måste tänka på den aria, som är pärlan
i Händels Messias. De som hörde den svenska
sångerskan återgiva denna aria, menade att ingen
annan kunde tolka dessa toner så som hon. Händel
har i denna aria sökt i tonernas språk utsäga den
kristnes evighetshopp, inför vilket alla mänskliga
ord ljuda klena och kalla.
Men se, ovanför vår berömda landsmaninna
sitter ju fader Händel själv. Den ena handen stöder
han på några musikinstrument. Framför honom
ligger ett notblad. Några toner har han redan
tecknat. Han befinner sig under inspirationens
inflytelse. ögat ser en avlägsen syn. Handen håller upp
ett ögonblick, icke för att han behöver utfundera
en fortsättning på den redan påbegynta melodiska
satsen. Hela tonbilden står färdigtecknad för hans
inre öga. Han betraktar allenast för att skriva av,
vad Gud visar honom och bjuder honom att skriva.
Orden kring Jenny Linds bild hade genast tagit för
mitt sinne den tondräkt, som, när man en gång lärt
känna densamma, ej kan skiljas därifrån. Nu
upptäckte jag på notbladet vid Händels bild de tvenne
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
