Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Outsägliga suckar
Tvenne gånger talar Paulus om bön, som icke kan
uttrycka sig i ord, ena gången till Korintierna
(I. Kor. 14: 14), andra gången till församlingen i
Rom. (Rom. 8: 26).
Första korintierbrevets fjortonde kapitel ger en
livlig bild av, hur det gick till vid de kristnas
sammankomster. Vi se »profeter» förmana, trösta och
undervisa. Vi höra den lilla menigheten ropa sitt
»amen» efter bönerna. Men det blir allt ivrigare och
bullersammare. Tungomålstalarna utstöta sina
besynnerliga läten, stundom tolkade till de
närvarandes uppbyggelse, oftast den höga andlighetens
imponerande obegriplighet för de »enfaldige». Böner
och tacksägelser brusa fram i oartikulerade ljud.
I det livliga och lätta lynnet har tungomålstalandet
tagit en sådan fart, att Paulus måste inskrida mot
den smittande epidemien, som hotade att förvandla
de kristnes sammankomster till extatiska
sinnesorgier.
Lyckligtvis kunde ingen säga, att aposteln
uppträdde till förmån för sin egen sjuka mor. När han
tackar Gud för att han äger tungomålstalandets
gåva i högre grad än alla de andra, påpekar han ett
sakförhållande, som tydligen icke kan motsägas.
Något sådant kunde aposteln i sin ömtåliga
situation icke utsätta sig för. Det är sålunda på intet vis
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
